Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Luffare med gitarr i hand sjunger om sitt land

Publicerad 2022-07-10 11:52:00 i Allmänt,

This Land is Your Land

Woody Guthrie I 1951

All around me a voice was sounding
This land was made for you and me

Få låtar är så inpräntade i det amerikanska psyket som ”This land is your land”, den kanske mest kända av Woody Guthries alla låtar. Den är lika amerikansk som softball och äpplepaj. I decennier har sången sjungits av barnen i skolorna och vid lägerelden "from California to the New York Island”. Med det grundläggande budskapet som upprepas gång på gång och får hjärtat att växa: "This land was made for you and me." Och alla från rockstjärnor till politiker gör anspråk på att låten tillhör dem. Men få känner till att det finns fler verser än dem på inspelningen.

Han gillade den inte. Han kände sig inte bekväm med den. Irving Berlin, mest känd för sin dänga ”White Christmas”, hade 1918 fått i uppdrag att skriva en låt till en patriotisk show med anledning av USA:s inträde i första världskriget. Resultatet blev ”God Bless America”. Men redan när han sjöng den för sig själv så tvekade han. Den var bara för mycket. För patriotisk, för överdrivet sentimental. I stället ersatte han den med låten ”We’re on our way to France”. Och ”God Bless America” hamnade i byrålådan. Där skulle den ligga i närmare 20 år.

1938 frågade Kate Smith, som var den tidens allra mest populära sångerska, efter en låt för att fira jubileet av vapenstilleståndet. Irving Berlin grävde bland sina gamla alster när han drog sig till minnes ”God Bless America”. Efter några smärre ändringar gav han den till Smith. Det blev en dundersuccé utan dess like. Jänkarna verkade inte få nog av sången. Man spelade låten överallt. På idrottsevenemang, demonstrationer, politiska fester. Faktum är att under valrörelsen året efter användes den både av demokraterna och republikanerna.

Amerikanarna tog den till sitt hjärta. Det blev inte bättre när andra världskriget satte i gång något år senare. Låten piskade upp känslor av patriotism och nationalism. Den hördes från varenda jukebox, varenda teveapparat eller knastrande radiosändning. I varenda liten vrå av den amerikanska kontinenten.

En av alla dessa amerikaner som inte kunde undgå att höra låten var Woody Guthrie. Mannen som skrev "hard-hitting songs for hard-hit people". Rebellen, kvinnokarlen, poeten. Trubaduren som skrivit ”This machine kills fascist” på sin gitarr.

Eller som hans dotter Nora uttryckte det i en intervju med The Guardian: "the last of the great European troubadours and first singer-songwriter punk rocker". Symptomatiskt var han född den 14 juli - samma datum som Bastiljen stormades.

Efter att i åratal ha flackat runt på den amerikanska kontinenten; Rest bland luffare i godsfinkor; Delat vardagen med gästarbetare i steinbeckland; Mött depressionens alla offer; Träffat trötta okies på flykt från dustbowl katastrofen, hade han till slut landat i New York.

Överallt han hade rest hade han hört ”God Bless America” i varenda håla, i varenda enslig utpost av den amerikanska landmassan. Och han hatade den. Han kände bara vämjelse när han hörde ”God Bless America”. Sången var outhärdlig. Inte nog med att den var högtravande och uppblåst. Framför allt avskydde han den för att den gav en förljugen bild av det USA Guthrie älskade.

Det var ett USA präglat av depressionen. Där nöden och armodet många gånger var obeskrivligt. Ett land där de rika blev ännu rikare medan de fattiga blev fattigare. Nu satte han sig i sitt sunkiga hotellrum i New York och skrev ett svar på låten. En sarkastisk parodi han kallade ”God Blessed America”. Med betoning på förfluten tid.

Men han spelade aldrig in sången. Någonstans ändrade han sig. I stället för att skriva en parodi skrev han en uppriktig kärleksförklaring till sitt hemland. Längst ner på lappen kladdade Woody: ”All you can write is what you see”. Det är en låt där han hyllar nationens naturliga prakt samtidigt som han inte ryggar för att kritisera allt som har gått snett. 

This land is your land and this land is my land
From California to the New York island
From the redwood forest to the Gulf Stream waters
This land was made for you and me

”This land is your land” fastnade direkt hos lyssnaren. Själva melodin var baserad på countrypionjärerna The Carter Familys låt från 1935 ”Little darling, pal of mine” som i sin tur var baserad på den gamla gospelhymnen ”When the world’s on fire”. 

Originaltexten hade sex verser. I den näst sista tar han bland annat upp frågan om privat ägande, en företeelse som han menade polariserade landet. 

As I went walking I saw a sign there,
And on the sign it said "No Trespassing."
But on the other side it didn't say nothing.
That side was made for you and me.

Och i den sista versen tar han upp alla de amerikaner som efter depressionen levde på socialbidrag.

In the shadow of the steeple I saw my people,
By the relief office I seen my people;
As they stood there hungry, I stood there asking
Is this land made for you and me?

Woody Guthrie försökte inte ens hymla med det. Låten var klart marxistisk. Men var Woody kommunist? Hans dotter Nora bedyrar att så inte var fallet. Hon kallar honom "a commonist, not a communist”, och fortsätter: ”(who) wanted to be involved in government to change things, not to overthrow it" 

Men när det blev dags för att spela in den nya sången lämnade han den sista versen. Originalinspelningarna är sedan länge försvunna. Och med tiden försvann den näst sista versen också. Guthrie spelade in ”This land is your land” på nytt 1951 till albumet Songs to Grow On men då bara med fyra verser.

”This land is your land” står i skarp kontrast till ”God bless America”. På många plan. Medan ”God bless America” är bombastisk med stråkar och symfoniorkester är ”This land is your land” enkel och akustisk; närmast en lägereldslåt. Den toppade aldrig några topplistor. Men sakta men säkert satte den sig ändå i de amerikanska sinnena.

En av orsakerna var Alan Lomax. Han hade en idé om att göra en sångbok för skolorna med traditionella amerikanska folksånger. Han tog kontakt med Guthries förläggare Howie Richmond och frågade om han kunde inkludera ”This land is your land” i sångboken. Richmond älskade idén och släppte rättigheterna till låten för endast en dollar.

Generationer efter generationer av amerikanska barn har sedan dess sjungit låten i skolan. Och på så sätt blev den ”viral” utan någon hjälp från något stort skivbolag. Utan att spelas på radion eller på jukeboxar. Och blev nästan lika vanligt förekommande som nationalsången.

Woody Guthrie fick aldrig själv uppleva låtens storhetstid. Några år efter att den släppts insjuknade Woody. Först fick han diagnosen schizofreni. Lite senare kom man fram till att han led av Huntingtons Chorea - en obotlig nervsjukdom. Då var han endast 40 år gammal. Åren som följde tynande han sakta men säkert bort.

Woody Guthrie dog 1967. Folkmusikern Pete Seeger tog upp hans arv och fortsatte att spela låten. Med samtliga sex verser kan tilläggas. Pete Seeger stod för vad han trodde på. Och med åren har fler och fler artister tagit den till sig. Bruce Springsteen är bara en i raden.

”This land is your land” är idag lite av USA:s alternativa nationalsång. Lika omhuldad av amerikanarna som ”Star spangled banner”. Låten är i många avseenden tidlös. Dess tema är lika aktuellt idag som det var på 40-talet. Och alla ser ”This land is your land” som sin sång. Ronald Reagan använde den i sin valkampanj när han vann en jordskredsseger 1984, precis som motståndaren Walter Mondale. Båda försökte troligtvis skapa en känsla av patriotism och stolthet. Vad skulle Woody tycka om det? Troligtvis roterar han i sin grav.

”All you can write is what you see”
Woody Guthrie
 

 

 

Lyssna på låten här:

 

Kommentarer

Postat av: Per

Publicerad 2022-09-14 07:53:17

Djävligt bra skrivet. Intressant fakta och en tröst i denna tunga eftervalstid...

Svar: Stort tack!!
Daniel K

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela