Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Att rida på stormen

Publicerad 2022-03-13 12:32:15 i Allmänt,

Empire of the Clouds

Iron Maiden I 2015

To ride the storm, to an empire of the clouds
To ride the storm, they climbed aboard their silver ghost

Det var den största och modernaste luftfarkost världen hade skådat. En symbol för det brittiska imperiets makt. Med R101 skulle britterna erövra världen. Bara på några dagar skulle de kunna ta passagerare runt hela jorden. Men något var fel med den stora jätten.

Den 4 oktober 1930 har tusentals britter samlats vid flygfältet i Cardington för att se det enorma luftskeppet R101 kasta loss på sin jungfruresa mot Karachi i brittiska Indien med mellanlandning i Egyptiska Ismailia. Det har redan hunnit mörkna. Det regnar och blåser och är allmänt dåligt väder. R101 är världens största luftskepp. Med sin längd på 237 meter och diameter om 40 meter är hon över tre gånger så lång som en jumbojet.

Medan den cigarrformade farkosten lösgör sig från förtöjningsmasten och sakta stiger mot himlen kan åskådarna nere på marken se hur de tolv passagerarna vinkar från skeppets gondol. Och R101:ans manskap blinkar med ficklampor för att ta adjö till sina nära och kära på marken. Medan skeppet sakta försvinner i väg i fjärran börjar det blåsa upp till storm.

Redan 1924 hade man börjat planera för R101 och dess systerskepp R100. Det brittiska luftfartsministeriet hade lanserat ett statligt luftskeppsprogram; Imperial Airship Scheme. Under första världskriget hade zeppelinarna börjat se dagens ljus. Och allt fler människor började se den kommersiella potentialen med luftskepp. I synnerhet engelsmännen. Det brittiska imperiet hade ett problem. Dess storlek gjorde att det tog veckor att ta sig från den ena änden till den andra. Ofta strapatsrika turer.

Med luftskeppet skulle man kunna kapa restiden rejält. R101:an var kapabel att flyga non stop i över 4 000 kilometer. Det innebar att man nådde New York på två och en halv dagar; Indien på sex dagar och Australien på tio. Skulle man gjort samma resa med ett fartyg skulle det ha tagit flera veckor. Tanken var att det brittiska imperiet skulle sammanlänkas med en serie stora luftskepp som trafikerade linjer från Kanada till Australien.

Men man ville börja i liten skala med de experimentella skeppen R100 och R101 som skulle gå i trafik mellan Montreal respektive Karachi, för att sedan utöka flottan med ännu större skepp som skulle gå mot fler destinationer.

Men att bygga luftskepp av den här storleken var en utmaning. Chefsdesigner för 101:an var Överstelöjtnant V. C. Richmond. Han hade utvecklat en egen metod för att skydda farkostens tyg. En form av cellulosanitrat som applicerades på tyget innan det sattes fast på luftskeppets skelett. En metod som sparade en hel del tid.

De nya luftskeppen började testflygas under september 1929 under stort allmänt intresse. I en fem timmar lång testflygning svävade skeppet över Westminster Palace och St Pauls katedralen. En av alla de engelsmännen som åsåg luftskeppen var Storbritanniens nuvarande drottning, Elizabeth II, som var ute vid Sandringham tillsammans med sin farfar kung George V samt drottning Mary. Daily Mail beskrev hur den unga prinsessan 'clapped her hands in delight' as the craft 'gracefully dipped her nose'.  Men redan nu stod det klart att R101 inte fungerade som de skulle.

Till att börja med var skeppet rysligt överviktigt. Motorerna underpresterade. Vätgascellerna läckte. Styrfenorna svarade dåligt. Det var även problem med tyget. Richmonds metod att täta textilierna hade inte fungerat. Vid ett tillfälle drog vinden upp en 43 meter lång reva längs skeppets högra sida. Som tur var 101:an förtöjd vid masten. Hon kördes åter in i hangaren för att byggas om.

Vad som komplicerade saken var att luftfartsministern, självaste Lord Christopher Birdwood Thomson, var mer än lovligt engagerad i R101:an. Han såg det som ett prestigeprojekt. Det skvallrades om att han siktade på att bli den nya generalguvernören i Indien. Och att han såg luftskeppen som en språngbräda för sin politiska karriär.   

Thomson vision var att Storbritannien skulle dominera skyarna. I början av oktober 1930 skulle imperiekonferensen äga rum i London med ledare från hela samväldet samlade. Thomsons tanke var att han skulle avresa på R101:an till Karachi i början av konferensen och återvända när den närmade sig slutet. Då skulle han också avslöja Storbritanniens nya luftfartsplaner. Resan skulle ge programmet en enorm publicitet. I augusti skrev ha till sin älskarinna: ”Att rida på stormen har alltid varit min ambition och vi kommer att uppfylla den på väg till Indien – men inte genom att riskera livet i onödan.”

Lord Thomson pressade teamet i Cardington att slutföra luftskeppet innan konferensen skulle börja. Men hur skulle man gå till väga? Helt resolut klöv man luftskeppet mitt itu, där omkretsen var som störst, och förlängde den för att få plats med fler vätgasceller med syftet att ge henne större lyftkraft. Man bytte dessutom ut hela det yttre tyghöljet.

Men teknikerna ansåg skeppet var allt annat än färdigt. Vilket fick Lord Thomson att gå i taket. I PM efter PM hotade han projektledaren, Major Scott, med att få färdigt projektet. När det var dags för jungfruresa hade R101 bara gjort några enstaka testflygningar och endast när det varit fint väder.

Men det visste knappast passagerarna om när de hade stigit ombord på farkosten. R101 var magnifik. Skeppet, vars stora gondol hade två våningsplan, hade ett manskap på 42 personer som inkluderade stewards, radiooperatörer, maskinister. The Daily Mail beskrev skeppet som ett ”Positive aerial hotel” där passagerarna kunde avnjuta en sex rätters middag i den luxuösa matsalen för att sedan bege sig mot danssalongen.

De tolv passagerarna bestod av idel dignitärer, däribland luftfartsministern själv samt projektledaren, Major Scott. När R101 släppte sina förtöjningar och svävade i väg var det nog många som kände kalla kårar. För vädret blev allt sämre.

R101 följde kursen och tog sig över engelska kanalen. Men i Frankrike tilltog stormen. Och nu, efter sju timmars färd, började även luftskeppet komma ur kurs. Någonstans i närheten av Beauvais i norra Frankrike störtade R101. Varför? Ingen vet med säkerhet. Man tror att vinden på nytt skapat en reva i ytterhöljet, vilket i sin tur fått vätgascellerna att läcka.  Farkosten fattade eld och kraschade med nosen före mot marken. R101 slukades i ett hav av eld. Nästan alla 54 personer ombord dog i lågorna. Endast sex man överlevde. Bland de omkomna fanns Major Scott och Lord Thomson.  

En som i åratal fascinerats av R101:ans öde var Iron Maidens sångare Bruce Dickinson. Redan vid ett tidigt stadium föddes idén om att skriva en låt om katastrofen. Eller som han själv berättar:

”I’ve always been fascinated with airships, and the R101 especially. Only five (sic) of the passengers survived when it crashed. I’ve got a pocket watch of one of the survivors, and a tankard that says: ’Welcome aboard from the airship crew.’ To tell that story, I thought it’s a big job – oh, go on then! So I started putting it together piece by piece. It was difficult, because I wanted to get everything as historically and technically accurate, but still making it … poetic, I guess.

Iron Maidens fans var fulla av förväntan när bandet släppte Book of Souls 2015. Med på albumet fanns även ”Empire of the cloud” som beskrev 101:ans ödesdigra färd.  Låten fick lyssnarna att häpna. Det var inte låten i sig själv som gjorde dem förvånade utan dess längd. Den var hela 18:01 (!) minuter lång och slog den med råge Iron Maidens dittills längsta låt den tretton minuter långa ”Rhyme of the Ancient Mariner”.  

Det tog nästan en månad för Bruce Dickinson att färdigställa ”Empire of The Clouds”. Han isolerade sig i studion i Paris och arbetade dag och natt vid Steinwayflygeln för att skriva låten. Resultatet är en av Maidens bästa låtar på senare tid med en text som skulle gjort Tennyson stolt. Den börjar som en hårdrocksballad med ett ensamt piano för att sedan tillta i styrka, alltefter att den beskriver händelserna i detalj:

Royalty and dignitaries, brandy and cigars
Related giant of the skies, you hold them in your arms
The millionth chance they laughed, to take down his majesty's craft
To India they say, magic carpet float away, an October fateful day

Mist is in the trees, stone sweats with the dew
The morning sunrise, red before the blue
Hanging at the mast, waiting for command
His majesty's airship, the r101

På något sätt är det logiskt att just Bruce Dickinson skrev den här låten. Att påstå att han är flygintresserad är en underdrift. Efter att han tillfälligt lämnade Iron Maiden i började av 90-talet passade han i stället på att ta flygcertifikat i Florida. Han började med sportflygplan med fick snabbt certifikat att även flyga trafikflygplan.

Han blev snabbt knuten till ett mindre brittiskt flygbolag som såg honom som lysande publicitet. När det bolaget gick omkull startade Dickinson sitt ett företag inom flygplansunderhåll. Ett företag som enligt Wall Street Journal snabbt växt och har i nuläget ett hundratal anställda. Bruce Dickinson har gjort ett flertal spektakulära flygningar. Allt ifrån att flyga Liverpool FC till deras bortamatcher, till att hämta hem brittiska soldater från Libanon. Och ja, naturligtvis har han även suttit bakom spakarna på ”Ed Force One”, Iron Maidens egen Boeing 747, när de har varit ute på turnéer.

Något som inte är lika känt är att Bruce Dickinson även hyser ett brinnande intresse för luftskepp. 2015 gick han, tillsammans med det amerikanska försvaret, in som finansiär i Airlander 10. Det som är dagens största luftskepp och som beskrivs som framtidens luftfart. I en intervju med The Guardian förklarade Bruce Dickinson: “I told my wife, I’m about to put £100k into a big bag of helium. It may go up in smoke. She said, people have to dream, and unless you can dream something it’s never going to happen.”

Och han fortsätter:

“I’m not expecting to get my money back any time soon, I just want to be part of it. Being a rock person, I could put it up my nose, or buy a million Rolls Royces and drive them into swimming pools, or I could do something useful.”

Det blev inget av Luftfartsminister Lord Thomsons vision. R101:ans kraschlandning gjorde att myndigheterna valde att lägga ner hela luftskeppsprogrammet. Några år senare skulle Hindenburg krascha i New York och markera slutet för hela den korta zeppelinareran. R101:ans systerskepp, R100, gjorde en lyckad resa till Montreal i november 1931. Därefter monterades den ner och såldes för 427 pund som skrot.

"A very poignant story, a very human story, a story of ambition and dreams."
                                                      I en intervju med Metal hammer 2016 beskriver Bruce Dickinson sina tankar kring ”Empire of the Clouds”
 
 
 
 
 
 
 
Lyssna på låten här:

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela