Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

The Ramones goes surf

Publicerad 2022-05-15 13:17:00 i Allmänt,

Rockaway Beach

The Ramones I 1977

It's not hard, not far to reach
We can hitch a ride
To rockaway beach

The Ramones och surfing är kanske inte den första kopplingen man gör. Men redan på deras tredje album kunde man känna de salta havsvindarna. ”Rockaway Beach” är inte bara bandets hyllning till Beach Boys, den är också Dee Des homage till sin egen speciella favoritplats.

Rockaway Beach är ett av New Yorks alla smultronställen. Det ligger stadsdelen Queens, på den sydligaste delen av Long Island inklämd mellan Jamaica Beachs träskmarker och John F Kennedy flygplatsen. Stranden i Rockaway sträcker sig i flera mil och är USA:s längsta urbana strand.

En gång i tiden, i början av 1900-talet, var Rockaway Beach ett flärdfullt ställe dit New Yorks rika borgare vallfärdade för att få en dag på stranden eller roa sig på den berömda nöjesparken. Här fanns hotell, affärer och nöjespalats. Rockaway kallades lite skämtsamt för ”Irish Riviera” på grund av alla irländare som bodde i området.

Tro det eller ej, men Rockaway Beach är inte bara en plats för sol, bad och nöjen. Det är också en alldeles utmärkt plats för surfing. Här finns gynnsamma vindar. Och när Atlantens vågor störtar in mot reven, skapar den bra vågor.

En som trivdes alldeles förträffligt och ofta besökte Rockaway Beach var Dee Dee Ramone, alias Douglas Colvin. När han var i 15-års åldern rymde han och hans mor från den alkoholiserade fadern i Berlin och slog sig ner i New York. Dee Dee som hade tyska som modersmål kände sig som en främling i metropolen.

Dee Dee, hans mamma och syster flyttade tämligen omgående till Forest Hill i Queens. Det var här som Dee Dee möte sina blivande bandkollegor i The Ramones. Eller som han beskrev dem i sin självbiografi från 2000 Lobotomy: Surviving The Ramones: ''The obvious creeps of the neighborhood.''

Dee Dee började tidigt använda LSD och därefter heroin och hoppade av skolan i en ung ålder. Han försörjde sig på småbrott och prostitution. Tillsammans med kompisarna John Cummings (Johnny Ramone) och Jeffrey Hyman (Joey Ramone) startade han The Ramones. Idén till bandnamnet fick de efter de hade läst att Paul McCartney använde ett alias, Paul Ramon, när han checkade in på hotell. När Joey övergick till sång gick deras manager Thomas Erdélyi (Tommy Ramone) in på trummorna.

Dee Dee var den punkigaste medlemmen i The Ramones, kvartetten från Queen som skulle revolutionera hela genren. Under sin livstid levererade han en mängd odödliga hits. I sina låtar om tre till fyra ackord mixade bandet sin kärlek för ”flickaktig tuggummipop” (Dee Dee hävdade alltid att han var en av Bay City Rollers få amerikanska fans) med den distade rocken från protopunkarna The Stooges och skapade sina små tralliga punkmästerverk. Texterna reflekterade den mållösa tonårsvardagen i förorten med serietidningar, sniffa lim, skräckfilmer och tristess.

En nystartad klubb på Lower East Side, CBGB, var de första att boka dem. ''The first time they played it was terrible,'' drog sig ägaren till CBGB, Hilly Kristal, till minnes i en intervju för ett tag sedan. ''They didn't get good for a few months. But when they did, they played 20 songs in 17 minutes without stopping and that caused a sensation.''

Radiostationerna ignorerade deras låtar. Men deras flitiga turnerande och sanslösa image gav dem uppmärksamhet. Och det dröjde inte länge förrän de fick sitt stora genombrott. Men för Dee Dee Ramone fanns det annat än bara punk. Ända sedan hade först kom till The Big Apple brukade han, för att fly från vardagen, ta tunnelbanan ända till ändstationen; ut till Rockaway.

Douglas Colvin trivdes med att bara gå omkring på stranden. Strosa omkring på den stora nöjesparken. Kolla på tjejerna. Känna havsbrisen fläkta i ansiktet. Glömma alla bekymmer och måsten. Drömma sig bort under några timmar. Efter att The Ramones hade slagit igenom skrev han sin hyllning till den soliga platsen; ”Rockaway Beach”.

Chewin' out a rhythm on my bubble gum
The sun is out and I want some
It's not hard, not far to reach
We can hitch a ride
To Rockaway Beach

Han skrev låten i en van på turné i England. Ett utslag av hemlängtan? Många menar att det var The Ramones styrka att de kunde hitta skönhet i de mest osannolika platser. ”Dee Dee used to take the bus down there – he was more of a beach goer than the rest of us”, berättade Johnny Ramone i en intervju.

Men surfade Dee Dee?

“Who, me? Naaaahh!” erkände Ramonesbassisten för den engelska pressen under deras Europaturné 1977.

”Rockaway Beach” är också en hyllning till surfrocken. Med band som The Beach Boys i spetsen. Redan på singeln ”Sheena is a punk rocker” hade the Ramones fuskat med surfsoundet. Och Joey Ramone beskrev den som deras: “first surf/punk rock teenage rebellion song”. Men på ”Rockaway beach” skulle de låta soundet blomma ut ordentligt. “It’s a surfing-type song so we wanted to get a surfing sound on it”, förklarade Johnny Ramone i en intervju.

”Rockaway Beach” kom med på Rocket to Russia. Deras tredje album efter den självbetitlade succédebuten. Det är en underbar låt. Som singel nådde den plats nummer 66 på Billboardlistan och kan därmed ta på sig den dubiösa äran att vara Ramones största hit i USA.

Dee Dee Ramone dog 2002 av en överdos heroin. I förordet till Dee Dee Ramones biografi Lobotomy skriver rockjournalisten Legs McNeil: “Dee Dee was the archetypical fuck-up whose life was a living disaster. He was a male prostitute, a would-be mugger, a heroin user and dealer, an accomplice to armed robbery - and a genius poet who was headed for an early grave, but was sidetracked by rock ‘n’ roll.”

Trots att ingen av medlemmarna i The Ramones någonsin surfade, så kommer deras ”Rockaway Beach” aldrig förlora sin känsla av ljusa sommarkvällar och lätt havsbris. När stora delar av stranden i Rockaway Beach förstördes i orkanen Sandy 2012 användes sången i radioannonser för återuppbyggnadsinsamlingen. New Yorkborna kunde ännu en gång höra Dee Dees odödliga lyrik: ”Chewin’ out a rhythm on my bubblegum/The sun is out, and I want some…

“Who, me? Naaaahh!”
I en intervju med brittiska journalister 1977 dementerar Dee Dee att han surfar.
 
 
 
 
 
 
 
Lyssna på låten här:
 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela