Låten och inspirationen

Det här är inte en blogg om rock. Det är en blogg om inspirationskällorna bakom. Människor, händelser och platser som skapat musikhistoria.

Birollskungen + punkprinsessan = sant

Publicerad 2022-11-06 12:26:20 i Allmänt,

I Want That Man

Deborah Harry I 1989

I wanna dance with Harry Dean
Drive through Texas in a black limousine

Harry Dean Stanton, skådespelaren med det lite sorgsna ansiktsuttrycket, gjorde i princip bara biroller under hela sin karriär. Men trots det fick han kultstatus och ett stort antal fans. Och, inte att förglömma, han var en jävel på kvinnor.

Även om han aldrig hade de ledande rollerna gjorde ha i regel ett oförglömligt intryck på tittarna, kollegorna och regissörerna. Och det blev snabbt klart att hans lite udda rolltolkningar kunde lyfta till och med den medelmåttigaste film. Den legendariske filmkritikern Roger Ebert skrev en gång: "no movie featuring either Harry Dean Stanton or M. Emmet Walsh in a supporting role can be altogether bad."

Bland kollegorna i Hollywood var han älskad – en drinkare av rang, storrökare och straighttalker med miljoner historier att berätta. Det föll det sig liksom naturligt att Harry Dean fick många vänner. Han höll ihop med festprissar som Jack Nicholson och Kris Kristofferson (han var best man på Nicholsons bröllop 1962 och när Jack Nicholson skiljde sig från sin fru några år senare flyttade han in till Harry Dean). Även de yngre skådespelarna såg upp till Stanton och han hade inget emot att festa med killar som bara var hälften så gammal som han själv: “I don’t act like their father,” berättade han vid ett tillfälle för New York Magazine. “I act like their friend.”

Harry Dean Stanton var utbildad karaktärsskådespelare. Han gick i samma klass som Robert Duvall och Gene Hackman på scenskolan. Karriären började redan på 50-talet och han medverkade i mängder av westernfilmer. Han fick nästan alltid spela skurk, kuf, skummis, loser eller enstöring. Han var enormt produktiv och medverkade i fler än 200 filmer och teveserier. Idag kommer man ihåg honom för hans småroller i Gudfadern 2, sci-fi klassikern Alien, Flykten från New York eller Pretty in Pink där han spelade Molly Ringwalds pappa.

Genombrottet kom sent. Det var först i Wim Wenders kultklassiker Paris, Texas från 1984 som han fick sin första huvudroll. Rollen var specialskriven för honom av hans vän, författaren och skådespelaren Sam Shepard. Redan i filmens öppningsscen kan man se honom vandra ensam genom öknen i Texas. Han säger inte ett ord under de första 20 minuterna, uppenbart plågad av sitt förflutna, då han lämnade både sin son och samhället i stort.

I filmen gör han nästan ordlöst framträdande, spetsad med moment av humor och bitterhet. Hela tiden zoomar kameran in hans väderbitna ansikte medan han med släpig röst släpper existentiella repliker. Scenen där han pratar med sin fru (spelad av Nastassja Kinski) genom en envägsspegel är numera klassisk.

Harry Dean Stantons genombrott kom när han var närmare 60 är. “Paris, Texas’ gave me a chance to play compassion,” berättade Mr. Stanton i en intervju, “and I’m spelling that with a capital C.” Wim Wenders film vann sedermera Palme D’or i filmfestivalen i Cannes det året. Filmen blev Stantons inträdesbiljett på äldre dagar till de lite större rollerna.

Harry Dean Stanton föddes redan på 20-talet och växte upp i ett fattigt hem på Kentuckys landsbygd. Pappa var tobaksodlare och barberare. Hans föräldrar bråkade ofta och hans pappa brukade ge honom stryk. Bion blev en tillflyktsort för den unge Harry Dean och han dagdrömde att han var Humphrey Bogart.

Men det var inte bara filmen som lockade. Harry Dean Stanton var även en skicklig musiker och redan på 50-talet uppträdde han som countryartist. På senare år hade han sitt eget band som spelade coverversioner av kända mexikanska och amerikanska rocklåtar på små barer i San Fernandodalen. I samband med inspelningarna av Sam Peckinpahs Pat Garrett & Billy The Kid lärde han känna Bob Dylan och de två blev nära vänner och spelade också in en låt tillsammans.

Debbie Harry var en av 70- och 80-talets stora sexsymboler. Därför var det nog många som tappade hakan när hon blev ihop med Harry Dean Stanton som knappast har samma sex appeal. Bakgrunden är följande. Mot slutet av 80-talet släppte Blondiesångerskan sin tredje soloplatta Deaf, Dumb & Blonde. Vid den här tidpunkten kallade hon sig Deborah Harry. Som första singel från albumet släpptes ”I Want That Man”, Harrys mest framgångsrika solosingel någonsin och en direkt hyllning till Harry Dean Stanton från ett av hans största fans.

I wanna dance with Harry Dean
Drive through Texas in a black limousine
I want a piece of heaven before I die
I wanna pair of pink high heels
That catch the lights up on the Ferris wheel
What I really want I just can't buy

Inom kort skulle de bägge ha en kort, osannolik och tämligen fysisk romans. Vid den här tiden 1989, var Debbie Harry singel efter ett långvarigt förhållande med Blondies gitarrist Chris Stein. Och nu kom hon med en invit till Kentuckysonen. Harry Dean Stanton fattade vinken med en gång

I dokumentären Partly Fiction från 2012, minns Stanton: “Deborah Harry, I didn’t realise, she wrote a song about me… I didn’t realise at the time what a great accolade she was giving me. She called me after the song had been out for years, and we got together, and, uh, bonded.”

Japp, de ”bondade” minst sagt. Nu var det ju inte Debbie Harry som skrivit låten, utan de äkta makarna Alannah Currie och Tom Bailey. Ringer det en klocka? Under 80-talet utgjorde de det populära popbandet Thompson Twins som radade upp hits. Och de bägge var dessutom stora Harry Dean Stanton fans.

Det brydde sig inte Harry Dean om. Han tog första bästa flyget till New York och dejtade Debbie Harry. I en intervju fick han frågan hur det gick:

“I love her. She’s gorgeous. We met after that [I Want that Man], and oh, we danced.” en hänsyftning till låtens textrad: “I want to dance with Harry Dean.” De blev snabbt ett par och Harry Dean, ärlig som han var, bangade inte för att avslöja detaljer ur deras samliv. Under en frågestund inför publik 2013 fick han frågan hur Debbie Harry var i sängen. Glad i hågen svarade han: “as good as you think!”

Harry Dean var nästan 20 år äldre. Men åldersskillnaden verkade inte ha någon inverkan på de tu. Nu var Debbie Harry inte den första yngre tjejen Harry Dean Stanton varit ihop med. Under många år var han tillsammans med den 35 år yngre (!) Rebecca de Mornay. Hon dumpade honom for Tom Cruise. Harry Dean hade dessutom en romans med Nastassja Kinski som var halva hans ålder.

Romansen med Debbie Harry blev dock kort. Hon å sin sida tonade ner förhållandet. I sin självbiografi Face it konstaterar hon lakoniskt att de ”låg med varandra några gånger.” Efter deras korta men intensiva romans fortsatte Harry Dean och Debbie Harry att vara goda vänner. Stanton blev i stället ihop med skådespelerskan Charlotte Lewis, 40 år yngre än han själv.

Harry Dean Stanton dog 91 år gammal 2017. I decennier bodde han i samma lilla hus i San Fernandodalen. På dörrmattan stod det: Welcome UFOs. Stanton hade ett brinnande intresse för teknik och olika små prylar. 1996 blev han rånad i hemmet, svårt misshandlad och bunden samtidigt som rånarna körde i väg i hans Lexus. Med hjälp av någon slags GPS (detta var som sagt i mitten på 90-talet) han hade satt in i bilen kunde polisen snabbt gripa gärningsmännen.

Även om han var en kvinnokarl av rang gifte sig aldrig Harry Dean Stanton. Han pratade sällan om sitt privatliv. Och han var mycket förtegen om han hade några barn: “I might have had two or three [kids] out of marriage,” avslöjade han vid ett tillfälle: “But that’s another story.”

"(We were) both swooning like teenage girls"
                                           I självbiografin Face it berättar Debbie Harry hur hon och Alannah Currie besökte en konsert med Ry Cooder och Harry Dean Stanton bara för att kolla in Stanton.
 
 
 
 
Lyssna på låten här:
 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Daniel K

Mitt namn är Daniel K och jag är en rocker. Välkommen till min blogg. På den här bloggen kommer jag varje söndag publicera en ny miniessä om inspirationskällorna inom populärkulturen. Vare sig ni gillar dem eller inte, får ni gärna skriva en kommentar. Jag hoppas ni får en givande läsning!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela