Poesi dödar tyranner
Victor Jara
Hoola Bandoola Band I 1975
Men att dö för sitt folk
det väger tungt som en sten
Den stora frågan är om han förstod att han skulle dö. Om Victor Jara visste att slutet var nära där på Estadio Chile bland alla de andra fångarna. Victor Jara skulle bli en symbol för den lilla människans kamp mot övermakten. Motståndet mot förtryck och repression. Och hans budskap nådde ända ut till kalla Norden.
Historien om Victor Jaras död är välkänd men den tål att berättas en gång till. Victor Jara dök upp någon gång i början av 60-talet som folksångare. Han kom från fattiga förhållanden. Vid den här tidpunkten rådde de, precis som i resten av västvärlden, en folkmusikvåg. I Chile var den var det framför allt den kvinnliga artisten Violeta Parra som gjort de gamla arbetssångerna populära. Parra var en chilensk motsvarighet till Woody Guthrie. Hon reste land och rike runt i den vackra sydamerikanska landet och samlade in folksånger som sjöngs i byarna. På folkmusikklubben Peña de Los Parras i centrala Santiago, som drevs av Violetas barn, samlades musikerna och trubadurerna.
I den här miljön fick Victor Jara snabbt ett genombrott både med traditionella sånger och sina egna kompositioner. Nu hade Jara många strängar på sin lyra. Han inte bara folksångare utan arbetade också som skådespelare, teaterregissör och diktare. Han var oerhört populär i de breda folklagren i Chile och flera av hans låtar blev inhemska hits.
Men Victor Jara hade även hunnit skaffa sig en lång rad fiender. Victor Jara var en uttalad socialist. Han hade länge verkat för ett rättvist samhälle. Och många av hans låtar handlade om arbetarnas svåra förhållanden. Under socialisten Salvador Allendes presidentvalkampanj hade Victor Jara engagerat sig på Allendes parti Unidad Populars sida. Jara deltog aktivt i valkampanjen och verkade som volontär för partiet i det politiska arbetet och gav även gratiskonserter. Det här sågs naturligtvis inte med blida ögon av högern och militären.
Den 11 september 1973 störtades den demokratiskt valde presidenten Salvador Allende av den chilenska militären med stöd av CIA samt det amerikanska kylskåpsföretaget ITT. Allende hade då bara hunnit regera under några månader. I stället tog general Augusto Pinochet makten. Följande dag blev Victor Jara gripen av militären och tillsammans med tusentals andra förd till det provisoriska fånglägret i inomhushallen Estadio Chile. I flera dagar blev han torterad och förhörd av militären.
Estadio Chile var en stor boxningsarena. Här hade militären samlat över 6 000 fångar. Fångarna höll till på läktarna medan militären hade samlats nedanför på själva mittplanen. Hela tiden hördes skottlossning. Militärer tämde sina magasin i folksamlingen, och då och då såg man hur döda kroppar rullade nedför läktarens trappor. De tusentals fångarna vandrade omkring över liken av sina döda kamrater. En obeskrivlig stank av död och spya fyllde arenan.
Den 16 september promenerade Victor Jara planlöst omkring mellan fångarna och försökte lugna dem och fylla dem med hopp. Han vandrade nedför läktaren och hoppade över räcket tills han nådde planen. Vid en av dörrarna där vakterna släppte in nyanlända fångar stötte han på en av fånglägrets officerare. Kommendanten fäste blicken i Jara och gjorde några rörelser med handen som han spelade gitarr. Jara förstod frågan och nickade uppriktigt. Då kallade officeren på fyra soldater som höll fast honom. Kommendanten gav order att ett bord skulle ställas upp mitt på mittplanen så alla på läktaren kunde se.
De släpade med sig Victor Jara till bordet och beordrade honom att lägga sina händer på det. Jara gjorde som han blev tillsagd. Då plockade kommendanten fram en yxa och högg av fingrarna på Jaras vänsterhand. Sedan höjde han yxan på nytt och högg även av fingrarna på högerhanden inför ögonen på de sextusen fångarna.
Ett sus gick genom folkmassan när Jara föll ner på golvet. Som följdes upp av skrik och protester när officeraren gav sig på Jara fysiskt. Medan officeren pucklade på honom skrek han: ”Sjung nu ditt fanskap, sjung!
Jara mottog flera slag och sparkar från soldaterna men lyckade på något sätt resa sig. Med blodiga händer gick han till ena sidan av arenan, där planen möter läktarna. Åskådarna tystnade när Victor Jara plötsligt öppnade munnen: ”Okej, kamrater, låt oss göra som kommendanten vill”. Under någon sekund samlade han kraft innan han höjde sina blodiga händer och med skakig röst sjöng ”Venceremos” (”Vi skall vinna”). Och i samma stund började alla de tusentals fångarna att sjunga med. I det läget öppnade soldaterna eld mot folksångaren och Victor Jara föll död ner.
**
”Lika tråkiga som Olof Palme”, så beskrev Joakim Thåström Hoola Bandoola Band i en intervju med Dagens Nyheter i början av 80-talet. Hoola Bandoola är väl kanske inte det mest underhållande och hippa gruppen här på jorden, men de har alltid haft hjärtat på rätta stället och står orubbligt fast vid det de anser rätt. Thåström fick sedermera krypa till korset efter att Imperiet gjort cover på bandets ”Keops pyramid och ”Fred” och Pimme har i efterhand avslöjat att han är en stor fan av både Hoola Bandoola och Mikael Wiehe.
När statskuppen inträffade i Chile 1973 var det många svenskar som berördes, och upprördes, på flera plan. Statskuppen blev än mer påtaglig när tusentals chilenska flyktingar kom till Sverige. Med sig i bagaget hade de vittnesmål om allt det ohyggliga som tilldragit sig. Det ordnades demonstrationer och manifestationer runt om i landet i solidaritet med frihetskämparna. En av dem som upprördes var Mikael Wiehe.
Redan 1974 hade han börjat spela ”Victor Jara”, en låt han skrivit som en hyllning till den chilenske folkmusikern, på olika möten och konserter. ”Victor Jara” påminner inte så lite om Simon & Garfunkels ”El Condor Pasa”. Det var ingen tillfällighet. Mikael Wiehe har i efterhand medgett att han var inspirerad av amerikanarnas låt när han skrev ”Victor Jara”. Wiehe har även angett Bob Dylans ”John Wesley Harding” som inspirationskälla vilket kan te sig lite märkligt, då Harding både var en kriminell och massmördare. Nuförtiden, när man lyssnar på sången, får man lite vibbar av de peruanska gatumusikanter som besöker de svenska städerna under sommaren för att framföra kända hits på panflöjt. Nog om det.
I ”Victor Jara” flödar arbetarromantiken. Mikael Wiehe tar det lyriska bildspråket till nya oöverträffade höjder:
Victor Jara, dina sånger ska eka
i gruvornas gångar
Och som fullmogna frukter ska dom skördas
ifrån plantagernas träd
Som vajande säd ska dom bölja över fälten
Och som fiskar i vattnet
ska dom fastna i fiskarnas nät
Ja, Victor Jara, Victor Jara
dina sånger ska inte bli glömda
Från gitarr till gitarr ska dom spridas
över stad och land
Dom ska vagga oss till sömns
när våra nätter blir långa
Dom ska marschera med oss
när dagen är här
Gruvornas gångar? Fullmogna frukter? Vajande säd och fiskarnas nät? Det finns inga gränser för Wiehes diktning. Han passar även på att göra en referens (”tung som en sten”) av ett känt citat av Mao Tse Tung: ”Att dö för folket väger tyngre än Taiberget, men att arbeta för fascisterna och dö för exploatörerna och förtryckarna väger lättare än ett fjun”. Wiehe dementerar dock å det bestämdaste att han någonsin varit maoist.
1975 blåste det upp till storm när det svenska tennislandslaget skulle möta Chile i en Davis Cup-match i Båstad. Några år tidigare, hade demonstranter lyckats stoppa Davis Cup-matchen mot dåvarande Rhodesia. Inspirerad av framgången släppte Hoola Bandoola Band singeln ”Stoppa Matchen”. Här hade Wiehe skippat de poetiska omskrivningarna. Här är det rakt på sak.
Fascisterna regerar med terror och tortyr
Sen snackar dom om laganda, ja, det är nästan så man spyr
Medan bönderna och jobbarna, hålls i schack med militär
Så kan dom rika spela tennis men dom ska jävlar inte spela här
Som B-sida till singeln hade Hoola Bandoola lagt in ”Victor Jara”, som sedermera skulle komma med på albumet Fri information. Bandet lyckades dock inte med sitt uppsåt. Trots att närmare 6 000 demonstranter, som skanderade slagord mot Pinochet, hade samlats utanför tennisstadion i Båstad, kunde matchen spelas helt utan incidenter. Vis av tidigare erfarenheter hade polisen där här gången mobiliserat en massiv styrka.
**
Efter att ha mördat Victor Jara på Estadio Chile dumpade militärerna hans kropp och på en ödslig gata i utkanten av Santiago. Jara hade avrättats med 41 skott. Han var inte ensam. Under de första två åren av militärjuntans regim mördade de 30 000 av sina egna medborgare, fängslade ytterligare 200 000 och lämnade efter sig 22 000 änkor och 66 000 föräldralösa barn. Den chilenska militären med benäget stöd från CIA och det kylskåpsföretaget ITT våldtog och lemlästade en hel nation. Militärjuntan lämnade efter sig ett ärr i den chilenska folksjälen som fortfarande inte har läkt.
Victors Jaras sånger om kärlek och rättvisa var tydligen så farliga för den chilenska militärdiktaturen att de var tvungna att mörda honom. Låtarna och dikterna blir till ett vapen. Poesi dödar tyranner. Efter hans död har miljoner människor runt om i världen inspirerats av hans mod. Och han fortsätter att fascinera nya generationer. År efter år.
Mikael Wiehe och Hoola Bandoola band var inte de enda. Mängder av artister har skrivit låtar om Victor Jara. Här i Sverige spelade till exempel Cornelis Vreeswijk in en hel platta med hans sånger. I U2:s ”One Tree Hill” sjunger Bono: ”Jara sang, his song is a weapon/In the hands of love/ You know his blood still cries/ from the ground”
Estadio Chile står fortfarande kvar. Men numera har man byt namn på arenan till Estadio Victor Jara. Hur många som dödades inne på anläggningen de här dagarna i september vet man inte. Men tillräckligt många överlevde för att vittna om allt det fasansfulla som utspelat sig.
Innan Victor Jara dog hann han skriva en sista dikt, som en av hans medfångar lyckades smuggla ut från fånglägret. Man kallar den rätt och slätt Estadio Chile. Den avslutande delen lyder:
Det är svårt att sjunga
När jag tvingas sjunga om skräcken.
Skräcken jag genomlever.
Skräcken som dödar mig.
Att se mig själv bland så mycket
och så många ögonblick av oändlighet
som i tystnad och skrik
är meningen med min sång.
Det jag ser, har jag aldrig sett.
Vad jag har känt och vad jag känner
Kommer att ge stunden liv…
James Dean Bradfield ”The Boy from The plantation”
Christy Moore ”Victor Jara”
U2 ” One Tree Hill”
Fleet Foxes ”Jara”
Lyssna på låten här:
