Låten och inspirationen

Bird on a wire 

Leonard Cohen I 1969 

Like a bird on the wire
Like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free

Hösten 1960 befann sig den kanadensiske killen Leonard Cohen i London. Vid den här tiden sysselsatte han sig som poet. Han ansågs som ung och lovande. Men hade väl inte riktigt nått ut till den stora publiken än, även om han började göra sig ett namn i de hippa kretsarna. Samtidigt hade Cohen planer på att börja skriva på sina första romaner.

Sommaren hade varit grå och kall såsom somrarna ofta kan vara på de brittiska öarna. Leonard Cohen kände att han skulle behöva lite semester, åka till varmare breddgrader. Nu hörde det till saken att en kompis mamma hade en lägenhet på en grekisk ö. Och hon var villig att hyra ut den till Cohen under några månader. Leonard bestämde sig för att slå till direkt. Grekland var redan vid den här tiden ett eftertraktat resmål för charterturister. Ön i fråga tillhörde dock inte de kända turistmålen, dess namn var Hydra.  

Hydra? Hydra är en liten ö i Egeiska havet precis utanför Peloponnesos. Egentligen inte mer än en liten prick på kartan. Namnet betyder vatten på grekiska, vilket är lite motsägelsefullt eftersom ön saknar just vatten. Nästan dagligen måste färskvatten transporteras med båt från fastlandet.  

Hydra har en större tätort belägen längs en halvmåneformad hamn, omgiven av hus som klamrar sig fast på de branta bergssluttningarna. Alla byggda i traditionell grekisk stil med vitmålade fasader. Här fanns inget jordbruk. De flesta av de bofasta levde på småskaligt fiske.  

Det var alltså hit den 25-årige Leonard Cohen anlände med färja efter att först ha spenderat några dagar i Aten. Kontrasten med den bullriga huvudstaden kunde inte vara större. På många sätt var det som att tiden stått still på den lilla ön. För de delar av Hydra som var anslutet till elnätet fanns elektricitet tillgängligt en timme på morgonen och en timme på kvällen. Men de flesta hushåll använde sig av stearinljus eller fotogenlampor. För Cohen som nyligen bott i New York, London och Montreal måste stadens belysning tett sig oerhört exotiskt.  

Det fanns heller inga bilar på ön. Fortskaffningsmedlet nummer ett var åsnor. ”Frånvaron av trafikbuller var öronbedövande” som Cohens levnadstecknare Anthony Reynolds uttrycker sig i boken Leonard Cohen – en biografi. Det fanns heller inga telefoner även om det statliga grekiska telefonbolaget så sakteliga började sätta upp telefonstolpar på ön.    

Hydra saknade mycket av det moderna livets bekvämligheter, däremot hade ön mycket av andra saker. Den hade atmosfär, gemenskap och ett underbart klimat. Här kunde man varje dag berusa sig med tillvarons enklaste nöjen såsom levande musik, god färsk mat från närområdet vid någon av öns alla tavernor, varma sommarkvällar med gott vin.

Här var livet avslappnat nästan kravlöst. Här kunde man sitta med ett glas retsina i handen på någon uteservering och låta den varma medelhavsbrisen smeka ens hud medan man insöp dofterna av pinje och salt hav. Här var det helt enkelt gott att leva. 

Nu var ön inte något bakvatten. I decennier innan Cohen anlände hade ön haft en liten koloni av europeiska och amerikanska kulturarbetare; Författare, musiker och målare som slagit sig ner på ön.  Man kan säga att det var den grekiska motsvarigheten till Ibiza. När Cohen var där bodde till exempel både den svenska författaren Göran Tunström, den norske författaren Axel Jensen och hans fru Marianne Ihlen på ön. Det fanns en vibrerande kreativitet som kändes i luften.

20 år tidigare hade författaren Henry Miller bott på ön. Han beskrev den på följande sätt: ”Hydra är nästan som en kal klippö … där finns bara två färger: blått och vitt, och det vita vitmenas varje dag till kullerstenen … estetiskt sett är den perfekt, ett koncentrat av det oklanderliga åsidosättandets anarki, eftersom den innefattar och överskrider fantasins alla konventionella arrangemang. Hydras renhet och dess vilda, avskalade fulländning beror till stor del på andan hos de människor som en gång satte sin prägel på ön.”   

Leonard Cohen var som fisken i vattnet i Hydras bohemiska miljö. Det var som himmelriket. För Cohen blev miljöombytet lite av en kreativ boost. Det underbara klimatet i kombination med den allmänna livsstilen; sena kvällar på tavernorna med mycket vin och musik medförde att Cohen skrev så tangenterna på skrivmaskinen glödde. Dikterna bokstavligen flög ut ur maskinen och det är nu han påbörjar arbetet med det som skulle bli hans första roman. Men det fanns ytterligare en orsak till hans nyfunna kreativitet. På ön hade han funnit sin nya musa: Marianne Ihlen. 

Som tidigare nämnts var en av de mer kända gästerna på ön vid den här tiden den norske författaren Axel Jensen som var där med sin fru Marianne och deras nyfödda barn. Men Axel vänstrade med en annan kvinna samtidigt som han allt som oftast lämnade Marianne ensam med bebisen. 

Leonard Cohen upptäckte snabbt att han kände en dragning till den unga vackra Marianne. Leonard och Marianne inledde ett förhållande som inom kort blev allt allvarligare. Leonard Cohen har själv beskrivit den vackra norskan: 

”Det fanns inte en man som inte var intresserad av Marianne. Hon var en typisk nordisk skönhet … men dessutom mycket vänlig till sättet – och ödmjuk beträffande sitt utseende.” 

Marianne blev i ordets bemärkelse hans musa. Hon förekommer i en lång rad av hans dikter från den är tiden. Och även i hans låt ”So Long, Marianne”. Leonard Cohen och Marianne flyttade kort därefter ihop. Det blev uppenbart för Cohen det lilla utrymmet han hyrde inte var tillräckligt och han köpte därför ett hus på ön för sin nya lilla familj. 

Men förhållande var inte helt i genom harmoniskt. Varje vecka kom nya turister med färjan och Leonard hade en tendens att försvinna i väg med unga vackra sommargäster.  

Sen var det drogerna. På Hydra fanns det i princip inga droger. Ön var för liten för någon drogkommers. Däremot hade Cohen sedan tidigare ett dagligt intag av mandrax , eller ”mandies” som tabletterna kallades, som han inte hade några planer på att lägga ner. Ingen vet med säkerhet hur Cohen kom åt droger under den här tiden. Troligtvis skickade kompisar utomlands ”mandies” med posten. 

Det var också på Hydra som Leonard Cohen gjorde sina första stapplande försök att skriva låtar. Många gånger var det Marianne som gav honom gitarren som någon slags egenterapi för att bota hans nedstämdhet. En av de första låtarna han skrev på ön var ”Bird on a Wire”. Han fick inspirationen till låten när han såg hur fåglarna samlades kring de nyuppsatta telefonstolparna.  

”Bird on a Wire” är skriven efter en blöt natt på någon av öns alla tavernor. Med baksmällan hängande över sig. ”Bird on a Wire” är en ursäkt. Ett uppriktigt försök att säga förlåt till någon man älskar eller gjort illa (läs: Marianne).  

Cohen försöker försvara sig med att han bara ville vara fri. Fri som fågeln men att det alltid slutar med att man sårar den man älskar mest. Eller som Leonard Cohen själv uttryckte det: "simultaneously a prayer and an anthem, a kind of bohemian *My Way*." 

”Bird on a Wire” är episk i all sin enkelhet. Allmängiltig i sitt budskap. Det är en påminnelse om att det är lätt att festa och ha kul men inte lika lätt att samtidigt leva i en relation.

Även om Leonard Cohen komponerade ”Bird on a Wire” på Hydra. Skulle det dröja flera år innan han helt färdigställde den. ”Bird on a Wire” kom med på Cohens kritikerrosade andra album Songs from a a Room från 1969. Den blev snabbt en av kanadensarens allra mest kända och älskade låtar. Mängder av artister har gjort sina versioner av den. 

Hydra är än i dag en populär turistort. Numera finns både elektricitet och telefon på ön. Bilarna lyser dock med sin frånvaro. Här är det fortfarande åsnetransport som gäller på öns vindlande gator. De enda bilar som är tillåtna på Hydra är öns två sopbilar. 

Leonard Cohen skulle återkomma många gånger till den lilla ön i Egeiska havet. På Hydra vårdar man ömt minnet av öns mest kända sommargäst. Leonard Cohen har fått en gata uppkallad efter sig och i turistbroschyrerna tipsar man om hans hus. På många sätt gjorde Cohen Hydra odödligt (om nu en ö kan vara odödlig). Minnet av hans tid på Medelhavsön lever kvar i dikterna och sångerna.